Min modifierade version av Wiolakofta, design Kristin Wiola Ødegård. Stickad i endast tre färger, rätt neutral i grågrönblå/mellangrå/naturvit i motsats till originalets dubbelt så många färger.

100% merinoull.

Även nu, två år senare, känns koftan som en mitt-i-prick träff angående färgval och mönster.


Fair Isle – “Aspen”

Igår blev den då färdig, min “Aspen” – design Marie Wallin.

Aspen4 finished

Mönstret finns i boken “Autumn”:

och originalet ser ut så här: 

Modifierade mönstret eftersom jag inte är särskilt förtjust i insvängda tröjor och för att jag insett att koftor är betydligt mer användbara på jobb än heltröjor. Använde tre färger av Drops Alpaca: blå mix 6360 (250 g), vit 1101 (200 g) och dimma mix 9021 (150 g).

Hittills har jag mest stickat nordiskt i flerfärg, dvs. norskt traditionellt/modernt och några i svensk bohusstickning, men erfarenheten med den här tröjan gav mig definitivt mersmak. Riktigt nöjd är jag faktiskt!

Aspen4 detail

Har samlat på mig en hel del mönsterböcker om Fair Isle, så månne det inte ska bli fler tröjor och kanske mer färggranna dessutom…

DSC_0717a small

Blue Anemone Girl – Blåveispiken – Flickan med blåsippor

One of the first cardigans for adults I made during this latest 2-year-long knitting craze was this spring inspired garment. It’s named after the beautiful pennywort that heralds spring and the returning light and life after the long Scandinavian winter. The ground is still brown and murky and few greens have had time to sprout their delicate greens at the time of its arrival. Even the plant’s own leaves are not yet there, only the beautiful bright blue-purple flowers pop up here and there and fill people’s hearts with joy and hope for the coming summer months.


The colours of the cardigan reflect these circumstances: The murky browns, the bright green of the leaves and the flower petals themselves against a very neutral background. I loved the cardigan as soon as I saw it on Ravelry and could not help myself but buy the pattern. The original yarn, Hifa Ask, however, was not available in Finland or in any EU country; in fact, I haven’t been able to find it outside Norway at all, and I had to come up with an alternative.

I ended up with Drops Merino Extrafine, not the perfect choice, but  close enough and, what’s more, it was affordable, something that cannot be ignored by a compulsive knitter ;). The result:


The cardi was finished in about eight days. However, it ended up a tad too big so I have never worn it even once, but I don’t regret knitting it for a minute. Lately, I’ve been playing with ideas of reusing parts of the pattern to compose a complete new design. For example, I absolutely love the pattern at the bottom of the bodice and the sleeves. The anemones could be used together with the leaf pattern in a yoke, and if one changes the colour scheme the end result could be pretty satisfactory, I would imagine.